Högläsning i förskola : Förskollärares didaktiska reflektioner om högläsning

Syftet med denna studie var att undersöka vilka begrepp förskollärare har om högläsning och hur de reflekterar kring de didaktiska val de gör i samband med högläsning i förskola. För att uppnå syftet användes samtalsintervjuer som metod. I studien medverkade tio förskollärare, där fem förskollärare arbetade med barn i åldern 1-2:11 år och de andra fem med åldersgruppen 4-5:11 år.I studien framkom det att företeelsen högläsning är svår att definiera då några förskollärare kort förklarade att högläsning är när man läser högt ur en bok. En del förskollärare vidareutvecklade sitt svar till att förklara begreppet högläsning som ett vidgat begrepp som innefattar att barn ska få ta del av olika litteraturhändelser. I studiens resultat framkom det även att förskollärarna högläser för att stimulera barnens språkutveckling. Även om samtliga förskollärare hade medvetenhet om varför de högläser för barn så fanns det skillnader i vilken utsträckning högläsningen genomfördes. Förskollärarna reflekterade kring hur de genomförde sin högläsning då många beskrev att de använder sig av till exempel av åskådningsmaterial samt av samtal och berättande för att göra barnen delaktiga i högläsningsstunden. Dessutom beskrev förskollärarna att de gör barnen delaktiga i bokvalen genom biblioteksbesök men att förskollärarna även reflekterar didaktiskt kring vilka böcker som ska lånas. Förskollärarna förklarar att de försöker erbjuda barnen litteratur i olika genrer och utgå från barnens behov och intresse när de väljer bok till högläsningen.