Har kalciumhalterna i svenska sjöar och vattendrag nått kritiskt låga nivåer?

Framgångsrika utsläppsbegränsningar har lett till att depositionen av försurande svavel minskat kraftigt i Europa och Nordamerika. På många håll har återhämtningen påbörjats i form av ökat pH och minskade sulfathalter men även minskande kalciumhalter i ytvatten. Kalcium (Ca2+) hjälper inte bara till att upprätthålla markens buffertkapacitet och vattnets syraneutraliserande förmåga utan är ett livsnödvändigt ämne för växter och djur. Risken för negativa effekter (letala eller sub-letala) på vattenlevande djur vid alltför låga Ca2+–halter har därför vuxit fram som ett nytt miljöhot. Hur pass utbrett problemet är i Sverige är inte känt. I denna studie har vi använt data från mer än 5265 sjöar och 1137 vattendrag fördelade över hela Sverige för att studera utvecklingen och omfattningen av låga Ca2+–halter. Som förslag på indikatorart användes Daphnia spp och ett kritiskt gränsvärde på 1.5 mg Ca2+ l-1 för när letala effekter kan uppstå. Resultaten visade att medelhalten i de slumpmässigt utvalda omdrevssjöarna låg på 7.0 mg Ca2+ l-1 medan de försurade målsjö- och målvattendragsreferenserna låg på 2.5 respektive 2.6 mg Ca2+ l-1 för hela landet. Tjugoen procent av omdrevssjöarna låg dock under den kritiska gränsen (1.5 mg l-1) hos Daphnia spp. En liknande situation observerades i målsjö- och målvattendragsreferenserna. Det fanns regionala skillnader som visade att de värst drabbade områdena låg i SV och N Sverige. En oroväckande hög andel sjöar och vattendrag befann sig under den kritiska gränsen för när letala effekter kan uppstå på Ca2+–krävande djur som dafnier. Några skador på biologin har dock ännu inte rapporterats vilket kan bero på att det är svårt att separera effekten av ex. låga pH-värden från låga Ca2+–halter. GAMM-analyser i trendsjöarna och trendvattendragen visade att nuvarande tillstånd till stora delar beror på den återhämtning från försurning som skedde mellan 1995-2010. Detta var även tydligt i områden opåverkade av skogsbruk (IM-områden). Efter 2010 har klimatförändringar tagit över som drivande faktor där senare års ökningar i Ca-halt berott på torkstyrda försurningsepisoder. I takt med att depositionen av svavel minskat ökar den relativa betydelsen av trädens tillväxt, skörd och klimatförändringar. Trädens tillväxt och skörd är faktorer som tillfälligt eller permanent minskar förrådet av Ca2+ i marken. En ökad temperatur orsakad av klimatförändringar bidrar å ena sidan till ökad Ca2+–vittring men å andra sidan kan en ökad nederbörd leda till