Konsten och kulturvården - en dialog mellan då och nu i nedlagda vårdmiljöer

Efter psykiatrireformen i början av 1990-talet har många av psykiatrins vårdmiljöer blivit övertaliga. Kvar står före detta institutionsbyggnader, ofta placerade i en grön och lummig natur. Miljön uppfattas i många fall som idyllisk, lugn och redo för en ny tid. Men vad händer med platsens historia och vilka spår finns kvar av de människor vars hem det en gång var när det skapas bostäder och nya verksamheter i området? Hur hanterar nya ägare, fastighetsförädlare och kulturmiljövården platsernas komplexa historia och kulturarv? Kan konst och konstnärlig praktik hjälpa till att skapa en dialog mellan då och nu?