Örat nära munnen: samtal mellan film och filosofi

Doktorandprojektet är en studie i och genom filmiska samtal. Det genomförs i relation till samtalets roll i lärandet av filosofi. Medan filosofi oftast antar individuellt skriven form studeras hur filmiska samtal kan fungera som filosofiskt uttryck, främst utifrån filmen Samtal om samtal som är projektets huvudmaterial. Filmen börjar i ett försök att prata om hur vi pratar med varandra på seminariet, och i en förlängning hur det kan bestämma vilken filosofi som alls blir möjlig: Vem talar och vem lyssnar? Vilka erfarenheter räknas och vilka idéer är välkomna? Samtidigt är samtalet inte bara av intresse som praktik utan också som uttryck. Ibland sägs något i samtalet som inte skulle bli sagt annars. Vad skulle hända om samtal, som ett slags gemensamt sägande, kunde utgöra ett filosofiskt uttryck i egen rätt, liksom den individuellt skrivna texten? Hur skulle ett sådant uttryck i så fall alls kunna ta form? Skulle det kunna göras med film? I och genom studiens filmiska samtal leder detta också vidare till frågor om representation och ansvar: Vad är det att göra film om eller med någon? Hur påverkas de som är del av en film och vad gör den på egen hand? Vad är det att ta ansvar i det filmiska arbetet och för den film som blir till? Utöver Samtal om samtal läggs texten Eftertext fram. Den försätter studien kring samma frågeställningar, men försöker därigenom också svara an till det filmiska arbetet i Samtal om samtal. Eftertext hänvisar även till filmerna Ett jag som säger vi och Rehearsals samt dokumentet Transkription. Dessa ingår som appendix då de utgör delstudier i arbetet med Samtal om samtal. This PhD project is a study in and through filmic conversations. The project addresses the role of conversation in philosophy education. While philosophy often is manifested in individually written form, this is a study of how filmic conversation can act as philosophical expression, mainly based on the film Samtal om samtal which is the principal material of this PhD project. The film begins by addressing the manner of which we speak to one another in a seminar; and by extension how that manner decides which philosophy is at all made possible: Who is speaking and who is listening? Whose experiences count and whose ideas are welcome? Yet, conversation is not only of interest as practice but also as expression. Sometimes something is said through/as conversation that could not have been expressed in any other form. What would happen if conversation, as a communal way