Mångfaldspolicy och fri (scen)konst

Sammanfattning I artikeln undersöks hur mångfaldsbegreppet används i legitimering av verksamhet i ansökningar om ekonomiskt stöd. Syftet är att problematisera kulturpolitisk mångfaldspolicy i relation till teater och ideal om konstnärlig frihet och demokratisering. Empirin utgörs av ansökningar till det svenska Kulturrådet år 2018. Analysen utgår från Jeffrey C. Alexanders (2006) teori om den civila sfären och mångkulturell inkorporering, samt Sara Ahmeds (2012) perspektiv på mångfaldspolicy. Analysen visar att mångfald lyfts fram som ett problem i samhället, förknippas med vissa grupper, och att teatern är ett verktyg som kan adressera mångfaldens problematik. En stor del av den mångfaldspolicy som skrivs fram i ansökningarna används främst för legitimering av själva teatergruppen snarare än att den riktas mot särskilda insatser med potential att förändra materiella förhållanden. Det kan dock föreligga en särskild potential i gestaltade ”goda” budskap förknippade med mångfald genom att teater är en kommunikativ institution. Men det måste ifrågasättas hur mångfald gestaltas, vilkas perspektiv som ges företräde och hur grupper i samhället relateras till varandra, vilket spelar roll för implikationerna av den policy som skrivs fram.