Varför accepteras antiziganism mer än annan rasism?: Om ett tappat momentum och behovet av allianser
Selling argues that antigypsyism has not been understood as a real racism rooted in colonialism and has therefore been ignored by many anti-racists. Through retrospectives of racism against Roma in Swedish history, Selling shows that the struggle against antigypsyism has partly been characterized by...
Gespeichert in:
1. Verfasser: | |
---|---|
Format: | Buchkapitel |
Sprache: | swe |
Schlagworte: | |
Online-Zugang: | Volltext |
Tags: |
Tag hinzufügen
Keine Tags, Fügen Sie den ersten Tag hinzu!
|
Zusammenfassung: | Selling argues that antigypsyism has not been understood as a real racism rooted in colonialism and has therefore been ignored by many anti-racists. Through retrospectives of racism against Roma in Swedish history, Selling shows that the struggle against antigypsyism has partly been characterized by the fact that Roma have rarely considered themselves a "revolutionary subject" and therefore had to seek alliances with power, which have proven to be unstable. Selling also shows how the state has secured itself with a system of reference groups, which rewards yes-persons, but excludes the growing number of young qualified Roma antigypsyism critics. At the same time, the struggle of Roma has won successes, and the author describes examples of important Roma representatives, from Rosa Taikon and Hans Caldaras to Soraya Post, and the various momentum that has come as a result of the fact that antigypsyism in Sweden has been increasingly exposed. The essay also analyzes how unpredictable mass media events can undermine or fuel latent and manifest antigypsyism. Today, the author argues, there are openings to rediscover the consequences of antigypsyism through new alliances.
Selling argumenterar för att antiziganismen inte har förståtts som en riktig rasism med grund i kolonialismen och därför ignorerats av andra antirasister. Genom tillbakablickar på rasismen mot romer i den svenska historien visar Selling att kampen mot antiziganismen delvis har präglats av att romer sällan själva har betraktat sig som ett ”revolutionärt subjekt” och därför behövt söka allianser med makten, vilka visat sig vara instabila. Selling visar också hur statsmakten säkrat upp sig med ett system av referensgrupper, som premierar ja-sägare, men stänger ute den växande skaran av unga kvalificerade romska antiziganismkritiker Samtidigt har romers kamp vunnit framgångar, och författaren beskriver exempel på viktiga romska representanter, från Rosa Taikon och Hans Caldaras till Soraya Post, och de olika momentum som kommit genom att antiziganismen i Sverige har blottlagts. I uppsatsen analyseras också hur oförutsägbara massmediala händelser kan komma att undergräva eller underblåsa latent och manifest antiziganism. I dag, menar författaren, finns det öppningar för att återupptäcka antiziganismens konsekvenser genom nya allianser. |
---|---|
DOI: | 10.60156/kriterium.59 |