Superlund: Lunds konsthall och det centrala i det perifera

Utgångspunkten för den här artikeln är ett återbesök till 1960-talets utställningar som utmanar djupt rotade föreställningar om centrum och periferi inom konstvetenskap och till viss del inom exhibition studies . De empiriska exempel som undersöks är två internationella utställningar vid Lunds konsthall under mitten av 1960-talet: Le merveilleux moderne : det underbara idag , 1965 och Superlund: Un Panorama du present: Une philosophie du future , 1967 med den franske kritikern Pierre Restany som curator. I den svenska konstvetenskapen är universiteststaden Lund som utställningsplats en perifer zon. Men med stöd hos en tänkare som Yuriy Lotman motsäger utställningarna på Lunds konsthall idén om det perifera som utanför, någon annanstans eller något mindre värt. Det blir istället en plats där saker händer därför att en plats som inte står i strålkastarljuset är väl utrustad för att möjliggöra experiment och radikala omtag. Det perifera faller på sin egen orimlighet, där något händer blir händelsens centrum.