Resultat och erfarenheter från projekt Östra Vätterbranterna

Östra Vätterbranterna är ett 43 000 hektar stort område öster om Vättern mellan Tenhult i söder och länsgränsen mot Östergötland i norr. Naturen i området är mycket varierad främst genom den växlande topografin. Variationen ger förutsättningar för en stor biologisk mångfald med en mängd rödlistade arter. Området är en av Sveriges viktigaste trakter för naturvården och utpekad av WWF som ett av 100 hot-spots för biologisk mångfald i skogen i Europa. Länsstyrelsen i Jönköpings län tog de första initiativen till projekt Östra Vätterbranterna 1998. År 2000 drog Länsstyrelsen i samarbete med Skogsstyrelsen i Jönköping-Kronoberg i gång fas 2 av projekt Östra Vätterbranterna med syfte att bevara och utveckla den biologiska mångfalden i området. En av projektets viktigaste målsättningar var att arbeta utifrån en helhetssyn. Helhetssynen gällde dels landskapet med både jordbruksmarker och skogsmarker, men också en helhetssyn för produktion och miljö. För att klara detta har arbetet drivits i en projektgrupp med representanter för Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen, Lantbrukarnas Riksförbund, Södra, Världsnaturfonden, Gränna Skogsgrupp och Jönköpings kommun. Till projektgruppen har en lokal referensgrupp med markägare i området kopplats. Genom projektet har naturvårdens samlade resurser (verktygslådan) koncentrerats till det geografiska område i länet där de gör störst nytta och där de har ett landskapsekologisk stöd av varandra. Projektets första fas var inriktad på att sammanställa då befintlig kunskap om området och finna samarbetsformer. Projektets andra fas har varit inriktad på att använda de inventeringar som finns och utveckla samarbetet. En del av den andra fasen har utförts som ett LEKO-projekt. Det viktigaste inom LEKO-projektet har varit arbetet med "kombiplaner", en variant av en grön skogsbruksplan där också betesmarker ingår. Syfte har varit att ge fastighets- och landskapsövergripande råd. En förtätad nyckelbiotopsinventering har utförts i både skogen och i odlingslandskapet. I genomsnitt är 5,1 % av den produktiva skogsmarksarealen nyckelbiotop eller naturvärdesobjekt. Naturvärdena ligger i kluster och därför finns det många fastigheter som har en mycket hög andel nyckelbiotoper. Mycket tid i projektet har lagts ned på att arbeta med och diskutera frågor kring nyckelbiotoperna inom området. Arbetet med naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal på de mest berörda fastigheterna och i de delområden som har högst värde för den biologiska mångfalden pågå