Kustfågelinventeringen i Uppsala län 2002 2003
Sammanfattning Under åren 2002 och 2003 genomfördes i Länsstyrelsens regi, i samarbete med Upplandsstiftelsen, en heltäckande kustfågelinventering av Uppsala läns kust omfattande 830 kvadratkilometer. Inventeringsmetoden är den samma som använts i Stockholms skärgård (Kustfågelgruppen 2000 a, b). To...
Gespeichert in:
1. Verfasser: | |
---|---|
Format: | Report |
Sprache: | swe |
Schlagworte: | |
Online-Zugang: | Volltext bestellen |
Tags: |
Tag hinzufügen
Keine Tags, Fügen Sie den ersten Tag hinzu!
|
Zusammenfassung: | Sammanfattning
Under åren 2002 och 2003 genomfördes i Länsstyrelsens regi, i samarbete med
Upplandsstiftelsen, en heltäckande kustfågelinventering av Uppsala läns kust
omfattande 830 kvadratkilometer. Inventeringsmetoden är den samma som använts i
Stockholms skärgård (Kustfågelgruppen 2000 a, b). Totalt deltog 13 båtlag med ett
knappt tjugotal ornitologer i arbetet med att inventera samtliga öar, grynnor och stränder
under våren 2002, med ett fåtal kompletteringar våren 2003. Totalt inräknades drygt
26 300 sjöfågelpar. Knappt ett femtiotal olika sjöfågelarter inventerades. De fem
talrikaste utefter länets kust är i tur och ordning fiskmås, ejder, silvertärna, storskarv
och skrattmås.
Någon heltäckande jämförbar inventering från länets kust finns inte att tillgå, men
en skattning av sjöfågelpopulationerna som utfördes under 1970-talet av Åke Andersson
finns redovisad i Fåglar i Uppland (Fredriksson & Tjernberg 1996). Några resultat är
relativt tydliga trots den något haltande jämförelsen med dessa skattningar – och visar
på förändringar. Svärtan har minskat kraftigt under de senaste 35 åren, vilket också
bekräftas av resultat från närliggande skärgårdar. Andra förlorare är roskarl, silltrut och
tobisgrissla. Ejdern tycks också ha minskat även om skattningen från 1970-talet är
behäftad med en stor osäkerhet. Det kan samtidigt konstateras att flera arter har ökat i
området, såsom grågås, kanadagås, knölsvan, storskarv och silvertärna.
Resultaten som redovisas i rapporten skall främst ses som en redovisning av det
aktuella tillståndet för kustfågelbestånden i Uppsala län. Materialet utgör en god grund
för en framtida miljöövervakning av området. Genom att återupprepa studien blir det
möjligt att med större säkerhet belysa eventuella förändringar i fågelfaunan och orsaker
till dessa. Då även Stockholms och Södermanlands skärgårdar har inventerats med
samma metodik kommer det finnas möjligheter att direkt jämföra resultaten med
intilliggande län, något som ytterligare höjer värdet på inventeringen. |
---|