Hembesök som brandförebyggande arbete

Hembesök är en arbetsmetod som används av flera räddningstjänster i Sverige. Samtidigt finns det få utvärderingar av hur den fungerar och dess effekter. Denna rapports syfte är att genom kvantitativa och kvalitativa studier ge förslag på olika utvärderingsmetoder för räddningstjänsters hembesöksverksamhet. Utgångspunkten tas i Räddningstjänstens Syds arbete med hembesök vilket därmed utgör en empirisk bas. Den kvantitativa analysen inriktas mot att mäta brandförekomst före och efter hembesök. Ur metodsynpunkt har det visat sig vara svårt att hitta tillförlitliga statistiska metoder. Den metod som har använts i denna rapport är chi2-test. Resultaten visar att det är i delområden där det brinner mycket som hembesök ger störst effekt. I områden där det brinner lite verkar hembesök ge ingen eller liten effekt. Det är i första hand antalet hembesök i ett område som ger effekt och inte andelen hushåll som nås. En stor del av minskningen utgörs av anlagda bränder. Den kvalitativa studien visar bl.a. att informatörernas motivation att genomföra hembesök skiljer sig åt men genomförs med professionalitet även om man inte alltid upplever arbetsuppgiften som meningsfull. Det kan finnas en konflikt mellan de kvantitativa mål som sätts upp för antalet besök och kvalitén på de möten som sker med de boende. Att vara med i planering och utvärdering av hembesök kan påverka motivationen positivt. Det är även viktigt att återkoppla hur statistiken som samlas in används. Intervjupersonerna påpekade svårigheter med att nå dem som bäst behöver information. Många boende är inte hemma eller öppnar inte dörren. De som nås har ofta redan en bra brandskyddsförmåga. Fastighetsägare ser räddningstjänstens hembesök som ett bra komplement till sitt eget systematiska brandskyddsarbete. I rapporten ges exempel på möjliga kvantitativa och kvalitativa utvärderingsmetoder.