Uppdragskoncentration i svenska kommuner: Om uppdragsojämlikhet och maktkoncentration

Sverige anses regelmässigt tillhöra världens bäst fungerande demokratier. Med det sagt tillsätts återkommande statliga utredningar med uppgift att granska demokratins funktionssätt. Inte sällan uppmärksammas problem och utvecklingsområden. Ett område som regelmässigt uppmärksammas är den ökande koncentrationen av uppdrag i händerna på några få individer ute i de svenska kommunsektorn. Mot denna bakgrund syftar föreliggande rapport till att undersöka uppdragskoncentration i svenska kommuner. Den gör det genom att kartlägga koncentrationen av politiska uppdrag samt utforska kopplingen mellan organisationsstruktur och uppdragskoncentration. Författarna uppmärksammar bland annat att uppdragskoncentration har begränsningar som indikator på maktkoncentration då måttet inte tar hänsyn till ojämlikhet i fördelningen av uppdrag mellan politiker inom en given kommun. Vidare är sambandet mellan kommunstorlek och uppdragskoncentration inte lika tydligt som det kan verka vid första anblick. Författarna framhäver att uppdragskoncentration inte bara är kopplad till kommunstorlek, utan är starkt korrelerad med hur en kommun väljer att organisera sig. Ett viktigt och delvis nytt resultat jämfört med tidigare forskning är sålunda att kommunerna själva har en betydande möjlighet att påverka koncentrationen av uppdrag. För att stärka demokratin och öka inslaget av maktdelning i kommunsektorn bör därför lokala partiorganisationer se över sina interna nomineringsförfaranden och kommuner bör noggrant granskar sin egen organisationsstruktur. Båda dessa faktorer påverkar förekomst av uppdragsojämlikhet och koncentration av makt inom kommunen.