Kvalitativ (digital) kompetens: En studie av multimodalitet i svenskundervisningen på högstadiet och gymnasiet

Vari består egentligen digital kompetens i relation till skolans undervisning? Kan en sådan definieras på en generell, ämnesövergripande nivå eller behöver begreppet nyanseras i interaktion med skolans olika ämnen? I den här boken adresserar vi didaktiska frågor som uppstår i relation till en pågående, global och till stora delar digitalt driven förändring av samhället och därmed skolan. Denna förändring påverkar om inte innebörden av, så i alla fall de praktiska uttrycken för en tänkande, kunskapsskapande individs mest grundläggande förmågor: att läsa och skriva; att kommunicera; att hantera olika typer av text i olika typer av sammanhang. Ett begrepp som inte sällan dyker upp när mötet mellan dessa förmågor och samhällets förändring diskuteras är just digital kompetens. Begreppet har ofta använts, exempelvis i olika policy-, strategi- och styrdokument (Utbildningsdepartementet, 2017) med ett kvantitativt fokus på att digitala verktyg ska tas i bruk i undervisningen, helst i alla lärares klassrum och helst så mycket som möjligt. Den implementering som skett av en mängd olika digitala verktyg i skolan har också fått till följd att digitala resurser ofta diskuteras i dikotomi med andra, analoga och redan befintliga resurser: den digitala (moderna) skolan ställs ofta mot (gårdagens) ”papper och penna-skola” (jfr Biesta, 2022). Detta, menar vi, är olyckligt då det skapar en falsk föreställning, som skymmer sikten för hur olika resurser – digitala såväl som analoga – kan fungera på olika sätt, erbjuda olika möjligheter i olika situationer, för olika personer och i relation till olika syften, såväl i som också utanför skolans värld.