Report / UMINF

Demensvården i Sverige och i andra delar av världen har på olika sätt varit i fokus de senaste åren där man påtalat behovet att utveckla metoder och riktlinjer för hur vården ska bedrivas. Detta för att möta den växande andelen äldre människor som också utvecklar demenssjukdomar. Nationella projekt har drivits, företrädesvis i syfte att förbättra vård och omsorg av personer med demenssjukdom, men även för att förbättra diagnosticering och behandling. I denna avhandling beskrivs utvecklingen av det dator-baserade beslutsstödet för demensutredning, DMSS (Dementia Management and Support System), som syftar till att fungera som ett stöd för personer som arbetar med att diagnosticera och behandla personer med kognitiv sjukdom. Domänen valdes även på grund av dess komplicerade kunskapsinnehåll, där bland annat en spännvidd av olika typer av symptom, komplexa kliniska mätmetoder sett ur ett formaliseringsperspektiv, starkt teamorienterat arbetssätt, ställer krav på hur kunskap ska och är möjlig att formaliseras och integreras i ett beslutsstödsystem för att det ska bli användbart i kliniskt arbete. De olika studierna och delprojekten som beskrivs i avhandlingen syftar till att tillsammans skapa en grund för utveckling av ett kliniskt kognitivt verktyg som stödjer och utvecklar användarens kognitiva processer (lärande, beslutsfattande, resonemang, etc.), samtidigt som det stödjer utvecklingen av det kliniska arbetet vari systemet ingår. I detta arbete fokuseras demensutredning som applikationsomr åde. Analyser har gjorts av den vidare användarkontexten, resonemangsprocesser, domän- och processkunskapen uttryckt i evidensbaserad litteratur och integrerad i klinisk praktik, terminologier samt formaliseringstekniker som kan hantera domänkunskapens egenskaper och användarsituationens krav. Prototyper har utvecklats och utvärderats i en iterativ process i samarbete med domänexperter, för användande i klinisk praktik i Sverige och Japan. För dessa studier har kvalitativa metoder använts i syfte att fånga så många olika aspekter som möjligt angående formalisering och interaktion, samt av praktiska skäl då det funnits begränsad tillgång till expertanvändare och patienter. Triangulering av metoder har tillämpats för att validera resultat. Kliniska utredningsverksamheter är komplexa processer, som är situerade, emergenta och styrda av individens behov, men även begränsade eller möjliggjorda av tillgängliga resurser på olika vårdnivåer i vårdprocessen. Det behövs metoder och