Kvinnofridsteamet en socialtjänstsenhets arbete för misshandlade kvinnor

Studiens syfte var att undersöka hur fyra socialsekreterare på Kvinnofridsteamet i Rinkeby uppfattade sitt arbete. Kvinnofridsteamet är en särskild enhet för misshandlade kvinnor, de arbetade från början utan myndighetsutövning, men är numera unika i sitt slag i Sverige, eftersom de har delegerats myndighetsutövning. Viktiga frågor var: hur upplevde Kvinnofridsteamet att eventuell samverkan med andra organisationer fungerade och hur upplevde Kvinnofridsteamet att deras handlingsutrymme påverkats efter att de tilldelats myndighetsutövning? Vi använde oss av en kvalitativ metod med en fenomenologisk ansats. För att kunna besvara våra frågeställningar intervjuades samtliga fyra kvinnliga socialsekreterare i Kvinnofridsteamet. Resultaten visade bland annat att socialsekreterarna upplevde att deras handlingsutrymme förbättrats sedan de tilldelats myndighetsutövning och att de upplevt samarbetet med olika organisationer som problematiskt i vissa fall. Vi använde oss av ett upplevelseperspektiv samt av organisationsteori för att analysera våra resultat. Tidigare forskning visade att det fanns en efterfrågan hos våldsutsatta kvinnor efter mer kunskap och erfarenhet hos myndigheter som har i uppgift att hjälpa dem. Kvinnofridsteamet kunde tillgodogöra sig den kunskapen och erfarenheten i arbetet med de misshandlade kvinnorna. Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen) 10 poäng / 15 hp The purpose of the study was to investigate how four social secretaries at the Women’s Fridays team in Rinkeby perceived their work. The women’s freedom team is a special unit for abused women, they worked from the outset without the exercise of authority, but are now unique in their kind in Sweden, as they have been delegated the exercise of authority. Important questions were: how did the Women’s Peace team experience that possible collaboration with other organizations worked and how did the Women’s Peace team experience that their discretion was affected after they were assigned to the exercise of authority? We used a qualitative method with a phenomenological approach. To answer our questions, all four female social secretaries were interviewed in the Women’s Peace team. The results showed, among other things, that the social secretaries experienced that their room for manoeuvre has improved since they have been assigned to the exercise of authority and that they experienced collaboration with different organizations as problematic in some cases. We made use of an experie