KRISTINE KYRKA

Kor - Öster, Kor - Fullbrett, Torn - Väster, Kor - Rakt Sadeltak, Sadeltak, Huv, Lanternin Innan den nuvarande kyrkan byggdes uppfördes en provisorisk träkyrka på den plats där den nya stadskyrkan planerades uppföras. Kyrkobyggnaden är en östvästligt orienterad treskeppig hallkyrka, en pseudobasilika där mittskeppet är högre än sidoskeppen dock utan klerestorium, alla fasader är slätputsade utom den södra som i sin helhet är beklätt med sandsten. Västtornets entré inramas av en kalkstensportal som uppsattes 1687, några år innan tornet i sin helhet var färdigställt. När kyrkan stod färdig omkring 1690 hade den stilinfluenser från både barock, gotik och holländsk klassicism. Kyrkans arkitekt har aldrig omnämnts men kyrkan tillskrivs slottsbyggmästaren Hans Fleming och i byggandets slutfas har Erik Dahlberg bidragit främst vid tornets utförande. Efter stadsbranden 1790 kom kyrkan att få en mer renodlad nyklassicistisk prägel, ritningarna till kyrkans återuppförande ritades av arkitekten Thure Wennberg vid Överintendentsämbetet. Den återuppförda kyrkan bevarade den treskeppiga planen men tornet återuppfördes inte utan istället byggdes en torn med låg huv och lanternin. Det Drakeska gravkoret som varit tillbyggt den södra långhusfasaden revs men i övrigt kom fasaderna att få samma uttryck som innan branden, takfallen förenklades och täcktes med järnplåt. Interiören gjordes enklare och stramare efter de rådande nyklassicistiska smakidealen. Fönstren kvarhöll sin gotiska spetsbågighet och har ett spröjsverk av järn, på senare tid har de kompletterats med en isolerande innerbåge. I koret finns två glasmålningar, dessa tillkom 1909 och utfördes av Linnemanns glasmåleriverkstad i Frankfurt am Main. Efter den senaste restaureringen är kyrkorummet ljust med vitkalkade murytor och marmorerade snickerier, färgskalan domineras av grågröna toner och förgyllda detaljer. Bänkinredningen utgörs av fyra bänkkvarter som är öppen men med klassicistisk utformning altarringen är kvadratisk med en rödbrun marmorering. Altarutsmyckningen härrör från 1918-20 då en omfattande restaurering genomfördes, samtidigt inreddes en sakristia i det norra sidoskeppet och i det södra förlades det sidokapell som idag går under namnet Mariakapellet. Kristine kyrka har endast en dryg 300 årig historia vilket i jämförelse med många andra kyrkobyggnader är en kort tid. Dess historia är dock dramatisk där kyrkans tillblivelse hänger samman med att staden härjades under Kalmarkriget på 1610-talet. Efte