Marsch till Stäketmonumentet vid Skogsö Furir Johansson och rustmästare Karl-Erik Nord i täten på 3. komp

Marsch till Stäketmonumentet vid Skogsö Furir Johansson och rustmästare Karl-Erik Nord i täten på 3. komp Fred med Ryssland var ett av de främsta målen för den svenska regering, som tillträdde efter Karl XlI död. Tidigare fredsförhandlingar på Åland hade gått trögt. Inför risken att förhandlingarna...

Ausführliche Beschreibung

Gespeichert in:

Bibliographische Detailangaben
Format:	Bild
Sprache:	swe
Schlagworte:	Befäl Kulturhistoria Trupp Tältförläggning
Online-Zugang:	Volltext bestellen
Tags:	Tag hinzufügen Keine Tags, Fügen Sie den ersten Tag hinzu!

container_end_page
container_issue
container_start_page
container_title
container_volume
description	Marsch till Stäketmonumentet vid Skogsö Furir Johansson och rustmästare Karl-Erik Nord i täten på 3. komp Fred med Ryssland var ett av de främsta målen för den svenska regering, som tillträdde efter Karl XlI död. Tidigare fredsförhandlingar på Åland hade gått trögt. Inför risken att förhandlingarna skulle misslyckas vidtog den svenske överbefälhavaren Arvprins Fredrik på våren 1719 åtgärder för att kunna försvara Stockholm mot en befarad invasion österifrån. Bl. a sammandrogs Stockholmsarmén under befäl av Fältmarskalk Dücker, varjämte Stockholmseskadern under befäl av viceamiral Taube rustades. Samtliga enheter hade på grund av nödtiden starkt reducerad numerär och brister i utrustningen. Fredsförhandlingarna på Åland bröt samman den 8 juli. Under Storfurst Apraksins befäl avseglade redan två dagar senare den under flera år utbyggda ryska flottan bestående av, dels en linjeflotta, jämbördig med den svenska, dels en nybyggd galärflotta, bestående av 132 grundgående rodd- och segelfartyg vardera rymmande omkr. 200 man landstigningstrupp. Avsikten var enligt Tsar Peters instruktioner att "först försöka mot Stockholm" och att i övrigt härja den svenska kusten "varhelst fördelaktigt tillfälle gavs". Utanför Rådmansö delades den ryska styrkan. En mindre del härjade kusten norrut och hejdades först utanför Gävle. En större del nådde den 15 juli Dalarö och landsatte kosacker för att rekognosera landvägen mot Stockholm. Dessa hejdades dock av Livskvadronen. En mindre sjöstyrka rekognoserade södra farleden mot huvudstaden men hejdades vid en försvarad försänkning vid Södra Stäket. Dessa ryska framstötar utlöste, dels panikartade reaktioner hos en del av huvudstadens befolkning, dels förstärkning av försvaret söder om staden. Apraksin fullföljde emellertid icke framstöten mot Stockholm utan styrde söderut och brände bl. a Norrköping, Nyköping, Trosa och Södertälje. När han den 10 augusti återkom, till Stockholms södra skärgård för att enligt tsarens förnyade instruktioner gå mot Stockholm, hade det tidigare svaga svenska försvaret vid Södra Staket emellertid förstärkts genom Fortifikationsöversten von Dahlheims kraftfulla insats. Två skansar hade byggts på ömse sidor sundet och försänkningen hade förstärkts och dubblerats. Artilleri i skansarna samt på några ur Stockholmseskadern tillförda galärer kunde med sin eld bestyrka försänkningarna och stränderna. Tremänningar från Uppland, Södermanland och Östergötland hade byggt och försvarade skansarna. Sammanlagt dispone
format	Image
fullrecord	<record><control><sourceid>europeana_1GC</sourceid><recordid>TN_cdi_europeana_collections_153_S_ARS_photo_ARSF000824</recordid><sourceformat>XML</sourceformat><sourcesystem>PC</sourcesystem><sourcerecordid>153_S_ARS_photo_ARSF000824</sourcerecordid><originalsourceid>FETCH-europeana_collections_153_S_ARS_photo_ARSF0008243</originalsourceid><addsrcrecordid>eNqdjMENgkAQAPn4MGoP2wAGRaNfYyBGow_xf7nAKheOW7K3WBG2YAM0JiZW4GvmMzMO3Fmzz0sQYy1k0ncVSk2urdEJCjxNAVlFD9-_IW3ZMByp1M57ckBDxq2Xuu-8aEY4abZhwqaCC3EBBoadoIOmf0E8h4rqZhqM7tp6nP04CTZpctsfQmyZGtROq5ysxVwMOa8W61hlanfNVFOS0NfSKIq2y1X8f_kBMDZWIQ</addsrcrecordid><sourcetype>Aggregation Database</sourcetype><iscdi>true</iscdi><recordtype>image</recordtype></control><display><type>image</type><title>Marsch till Stäketmonumentet vid Skogsö Furir Johansson och rustmästare Karl-Erik Nord i täten på 3. komp</title><source>Europeana Collections</source><description>Marsch till Stäketmonumentet vid Skogsö Furir Johansson och rustmästare Karl-Erik Nord i täten på 3. komp Fred med Ryssland var ett av de främsta målen för den svenska regering, som tillträdde efter Karl XlI död. Tidigare fredsförhandlingar på Åland hade gått trögt. Inför risken att förhandlingarna skulle misslyckas vidtog den svenske överbefälhavaren Arvprins Fredrik på våren 1719 åtgärder för att kunna försvara Stockholm mot en befarad invasion österifrån. Bl. a sammandrogs Stockholmsarmén under befäl av Fältmarskalk Dücker, varjämte Stockholmseskadern under befäl av viceamiral Taube rustades. Samtliga enheter hade på grund av nödtiden starkt reducerad numerär och brister i utrustningen. Fredsförhandlingarna på Åland bröt samman den 8 juli. Under Storfurst Apraksins befäl avseglade redan två dagar senare den under flera år utbyggda ryska flottan bestående av, dels en linjeflotta, jämbördig med den svenska, dels en nybyggd galärflotta, bestående av 132 grundgående rodd- och segelfartyg vardera rymmande omkr. 200 man landstigningstrupp. Avsikten var enligt Tsar Peters instruktioner att "först försöka mot Stockholm" och att i övrigt härja den svenska kusten "varhelst fördelaktigt tillfälle gavs". Utanför Rådmansö delades den ryska styrkan. En mindre del härjade kusten norrut och hejdades först utanför Gävle. En större del nådde den 15 juli Dalarö och landsatte kosacker för att rekognosera landvägen mot Stockholm. Dessa hejdades dock av Livskvadronen. En mindre sjöstyrka rekognoserade södra farleden mot huvudstaden men hejdades vid en försvarad försänkning vid Södra Stäket. Dessa ryska framstötar utlöste, dels panikartade reaktioner hos en del av huvudstadens befolkning, dels förstärkning av försvaret söder om staden. Apraksin fullföljde emellertid icke framstöten mot Stockholm utan styrde söderut och brände bl. a Norrköping, Nyköping, Trosa och Södertälje. När han den 10 augusti återkom, till Stockholms södra skärgård för att enligt tsarens förnyade instruktioner gå mot Stockholm, hade det tidigare svaga svenska försvaret vid Södra Staket emellertid förstärkts genom Fortifikationsöversten von Dahlheims kraftfulla insats. Två skansar hade byggts på ömse sidor sundet och försänkningen hade förstärkts och dubblerats. Artilleri i skansarna samt på några ur Stockholmseskadern tillförda galärer kunde med sin eld bestyrka försänkningarna och stränderna. Tremänningar från Uppland, Södermanland och Östergötland hade byggt och försvarade skansarna. Sammanlagt disponerade von Dahlheim omkr. 500 man. Den 13 augusti på eftermiddagen landsteg ryssarna med 3 000 man norr och 3 000 man söder om inloppet till Södra Staket. Med stor skicklighet förde v. Dahlheim en seg fördröjningsstrid och lyckades trots de ojämna styrkeförhållandena hålla skansarna. I kvällningen nådde Södermanlands regemente under den krigserfarne översten Rutger Fuchs, efter ilmarsch från Skarpnäck, terrängen vid Skogsö, där den södra ryska landstigningsstyrkan stod uppställd i slagordning. Trots de ogynnsamma styrkeförhållandena Södermanlands regemente utgjordes endast av 700 man och det tilltagande mörkret beordrades regementet till anfall. Efter häftiga strider, då bl. a chefen för 2. bataljonen överstelöjtnant von Essen sårats retirerade ryssarna. Även överste Fuchs ansåg det rådligast att dra sig tillbaka till Stäkets torp på "halft kanonskotts afstånd". Vid midnatt nådde Västmanlands regemente och Dalregementet fram varigenom styrkeförhållandena utjämnades. Striden var emellertid nu över. Ryssarna hade enligt egna uppgifter förlorat 442 man. På svensk sida stupade 30 man medan 71 sårades. Nästa dag avseglade hela den ryska styrkan. Stockholm var räddat. Text ovan hämtad från broschyr utgiven av regementet i samband med jubileet 1969. SRBA -- Södermanlands Regementes Bildarkiv, Arsenalen.</description><language>swe</language><publisher>Arsenalen</publisher><subject>Befäl ; Kulturhistoria ; Trupp ; Tältförläggning</subject><creationdate>1969</creationdate><oa>free_for_read</oa><woscitedreferencessubscribed>false</woscitedreferencessubscribed></display><links><openurl>$$Topenurl_article</openurl><openurlfulltext>$$Topenurlfull_article</openurlfulltext><thumbnail>$$Tsyndetics_thumb_exl</thumbnail><linktohtml>$$Uhttps://data.europeana.eu/item/153/S_ARS_photo_ARSF000824$$EHTML$$P50$$Geuropeana$$Hfree_for_read</linktohtml><link.rule.ids>780,38517,76176</link.rule.ids><linktorsrc>$$Uhttps://data.europeana.eu/item/153/S_ARS_photo_ARSF000824$$EView_record_in_Europeana$$FView_record_in_$$GEuropeana$$Hfree_for_read</linktorsrc></links><search><title>Marsch till Stäketmonumentet vid Skogsö Furir Johansson och rustmästare Karl-Erik Nord i täten på 3. komp</title><description>Marsch till Stäketmonumentet vid Skogsö Furir Johansson och rustmästare Karl-Erik Nord i täten på 3. komp Fred med Ryssland var ett av de främsta målen för den svenska regering, som tillträdde efter Karl XlI död. Tidigare fredsförhandlingar på Åland hade gått trögt. Inför risken att förhandlingarna skulle misslyckas vidtog den svenske överbefälhavaren Arvprins Fredrik på våren 1719 åtgärder för att kunna försvara Stockholm mot en befarad invasion österifrån. Bl. a sammandrogs Stockholmsarmén under befäl av Fältmarskalk Dücker, varjämte Stockholmseskadern under befäl av viceamiral Taube rustades. Samtliga enheter hade på grund av nödtiden starkt reducerad numerär och brister i utrustningen. Fredsförhandlingarna på Åland bröt samman den 8 juli. Under Storfurst Apraksins befäl avseglade redan två dagar senare den under flera år utbyggda ryska flottan bestående av, dels en linjeflotta, jämbördig med den svenska, dels en nybyggd galärflotta, bestående av 132 grundgående rodd- och segelfartyg vardera rymmande omkr. 200 man landstigningstrupp. Avsikten var enligt Tsar Peters instruktioner att "först försöka mot Stockholm" och att i övrigt härja den svenska kusten "varhelst fördelaktigt tillfälle gavs". Utanför Rådmansö delades den ryska styrkan. En mindre del härjade kusten norrut och hejdades först utanför Gävle. En större del nådde den 15 juli Dalarö och landsatte kosacker för att rekognosera landvägen mot Stockholm. Dessa hejdades dock av Livskvadronen. En mindre sjöstyrka rekognoserade södra farleden mot huvudstaden men hejdades vid en försvarad försänkning vid Södra Stäket. Dessa ryska framstötar utlöste, dels panikartade reaktioner hos en del av huvudstadens befolkning, dels förstärkning av försvaret söder om staden. Apraksin fullföljde emellertid icke framstöten mot Stockholm utan styrde söderut och brände bl. a Norrköping, Nyköping, Trosa och Södertälje. När han den 10 augusti återkom, till Stockholms södra skärgård för att enligt tsarens förnyade instruktioner gå mot Stockholm, hade det tidigare svaga svenska försvaret vid Södra Staket emellertid förstärkts genom Fortifikationsöversten von Dahlheims kraftfulla insats. Två skansar hade byggts på ömse sidor sundet och försänkningen hade förstärkts och dubblerats. Artilleri i skansarna samt på några ur Stockholmseskadern tillförda galärer kunde med sin eld bestyrka försänkningarna och stränderna. Tremänningar från Uppland, Södermanland och Östergötland hade byggt och försvarade skansarna. Sammanlagt disponerade von Dahlheim omkr. 500 man. Den 13 augusti på eftermiddagen landsteg ryssarna med 3 000 man norr och 3 000 man söder om inloppet till Södra Staket. Med stor skicklighet förde v. Dahlheim en seg fördröjningsstrid och lyckades trots de ojämna styrkeförhållandena hålla skansarna. I kvällningen nådde Södermanlands regemente under den krigserfarne översten Rutger Fuchs, efter ilmarsch från Skarpnäck, terrängen vid Skogsö, där den södra ryska landstigningsstyrkan stod uppställd i slagordning. Trots de ogynnsamma styrkeförhållandena Södermanlands regemente utgjordes endast av 700 man och det tilltagande mörkret beordrades regementet till anfall. Efter häftiga strider, då bl. a chefen för 2. bataljonen överstelöjtnant von Essen sårats retirerade ryssarna. Även överste Fuchs ansåg det rådligast att dra sig tillbaka till Stäkets torp på "halft kanonskotts afstånd". Vid midnatt nådde Västmanlands regemente och Dalregementet fram varigenom styrkeförhållandena utjämnades. Striden var emellertid nu över. Ryssarna hade enligt egna uppgifter förlorat 442 man. På svensk sida stupade 30 man medan 71 sårades. Nästa dag avseglade hela den ryska styrkan. Stockholm var räddat. Text ovan hämtad från broschyr utgiven av regementet i samband med jubileet 1969. SRBA -- Södermanlands Regementes Bildarkiv, Arsenalen.</description><subject>Befäl</subject><subject>Kulturhistoria</subject><subject>Trupp</subject><subject>Tältförläggning</subject><fulltext>true</fulltext><rsrctype>image</rsrctype><creationdate>1969</creationdate><recordtype>image</recordtype><sourceid>1GC</sourceid><recordid>eNqdjMENgkAQAPn4MGoP2wAGRaNfYyBGow_xf7nAKheOW7K3WBG2YAM0JiZW4GvmMzMO3Fmzz0sQYy1k0ncVSk2urdEJCjxNAVlFD9-_IW3ZMByp1M57ckBDxq2Xuu-8aEY4abZhwqaCC3EBBoadoIOmf0E8h4rqZhqM7tp6nP04CTZpctsfQmyZGtROq5ysxVwMOa8W61hlanfNVFOS0NfSKIq2y1X8f_kBMDZWIQ</recordid><startdate>19690101</startdate><enddate>19690101</enddate><general>Arsenalen</general><scope>1GC</scope></search><sort><creationdate>19690101</creationdate><title>Marsch till Stäketmonumentet vid Skogsö Furir Johansson och rustmästare Karl-Erik Nord i täten på 3. komp</title></sort><facets><frbrtype>5</frbrtype><frbrgroupid>cdi_FETCH-europeana_collections_153_S_ARS_photo_ARSF0008243</frbrgroupid><rsrctype>images</rsrctype><prefilter>images</prefilter><language>swe</language><creationdate>1969</creationdate><topic>Befäl</topic><topic>Kulturhistoria</topic><topic>Trupp</topic><topic>Tältförläggning</topic><toplevel>online_resources</toplevel><collection>Europeana Collections</collection></facets><delivery><delcategory>Remote Search Resource</delcategory><fulltext>fulltext_linktorsrc</fulltext></delivery><addata><format>book</format><genre>unknown</genre><ristype>GEN</ristype><title>Marsch till Stäketmonumentet vid Skogsö Furir Johansson och rustmästare Karl-Erik Nord i täten på 3. komp</title><date>1969-01-01</date><risdate>1969</risdate><abstract>Marsch till Stäketmonumentet vid Skogsö Furir Johansson och rustmästare Karl-Erik Nord i täten på 3. komp Fred med Ryssland var ett av de främsta målen för den svenska regering, som tillträdde efter Karl XlI död. Tidigare fredsförhandlingar på Åland hade gått trögt. Inför risken att förhandlingarna skulle misslyckas vidtog den svenske överbefälhavaren Arvprins Fredrik på våren 1719 åtgärder för att kunna försvara Stockholm mot en befarad invasion österifrån. Bl. a sammandrogs Stockholmsarmén under befäl av Fältmarskalk Dücker, varjämte Stockholmseskadern under befäl av viceamiral Taube rustades. Samtliga enheter hade på grund av nödtiden starkt reducerad numerär och brister i utrustningen. Fredsförhandlingarna på Åland bröt samman den 8 juli. Under Storfurst Apraksins befäl avseglade redan två dagar senare den under flera år utbyggda ryska flottan bestående av, dels en linjeflotta, jämbördig med den svenska, dels en nybyggd galärflotta, bestående av 132 grundgående rodd- och segelfartyg vardera rymmande omkr. 200 man landstigningstrupp. Avsikten var enligt Tsar Peters instruktioner att "först försöka mot Stockholm" och att i övrigt härja den svenska kusten "varhelst fördelaktigt tillfälle gavs". Utanför Rådmansö delades den ryska styrkan. En mindre del härjade kusten norrut och hejdades först utanför Gävle. En större del nådde den 15 juli Dalarö och landsatte kosacker för att rekognosera landvägen mot Stockholm. Dessa hejdades dock av Livskvadronen. En mindre sjöstyrka rekognoserade södra farleden mot huvudstaden men hejdades vid en försvarad försänkning vid Södra Stäket. Dessa ryska framstötar utlöste, dels panikartade reaktioner hos en del av huvudstadens befolkning, dels förstärkning av försvaret söder om staden. Apraksin fullföljde emellertid icke framstöten mot Stockholm utan styrde söderut och brände bl. a Norrköping, Nyköping, Trosa och Södertälje. När han den 10 augusti återkom, till Stockholms södra skärgård för att enligt tsarens förnyade instruktioner gå mot Stockholm, hade det tidigare svaga svenska försvaret vid Södra Staket emellertid förstärkts genom Fortifikationsöversten von Dahlheims kraftfulla insats. Två skansar hade byggts på ömse sidor sundet och försänkningen hade förstärkts och dubblerats. Artilleri i skansarna samt på några ur Stockholmseskadern tillförda galärer kunde med sin eld bestyrka försänkningarna och stränderna. Tremänningar från Uppland, Södermanland och Östergötland hade byggt och försvarade skansarna. Sammanlagt disponerade von Dahlheim omkr. 500 man. Den 13 augusti på eftermiddagen landsteg ryssarna med 3 000 man norr och 3 000 man söder om inloppet till Södra Staket. Med stor skicklighet förde v. Dahlheim en seg fördröjningsstrid och lyckades trots de ojämna styrkeförhållandena hålla skansarna. I kvällningen nådde Södermanlands regemente under den krigserfarne översten Rutger Fuchs, efter ilmarsch från Skarpnäck, terrängen vid Skogsö, där den södra ryska landstigningsstyrkan stod uppställd i slagordning. Trots de ogynnsamma styrkeförhållandena Södermanlands regemente utgjordes endast av 700 man och det tilltagande mörkret beordrades regementet till anfall. Efter häftiga strider, då bl. a chefen för 2. bataljonen överstelöjtnant von Essen sårats retirerade ryssarna. Även överste Fuchs ansåg det rådligast att dra sig tillbaka till Stäkets torp på "halft kanonskotts afstånd". Vid midnatt nådde Västmanlands regemente och Dalregementet fram varigenom styrkeförhållandena utjämnades. Striden var emellertid nu över. Ryssarna hade enligt egna uppgifter förlorat 442 man. På svensk sida stupade 30 man medan 71 sårades. Nästa dag avseglade hela den ryska styrkan. Stockholm var räddat. Text ovan hämtad från broschyr utgiven av regementet i samband med jubileet 1969. SRBA -- Södermanlands Regementes Bildarkiv, Arsenalen.</abstract><pub>Arsenalen</pub><oa>free_for_read</oa></addata></record>
fulltext	fulltext_linktorsrc
identifier
ispartof
issn
language	swe
recordid	cdi_europeana_collections_153_S_ARS_photo_ARSF000824
source	Europeana Collections
subjects	Befäl Kulturhistoria Trupp Tältförläggning
title	Marsch till Stäketmonumentet vid Skogsö Furir Johansson och rustmästare Karl-Erik Nord i täten på 3. komp
url	https://sfx.bib-bvb.de/sfx_tum?ctx_ver=Z39.88-2004&ctx_enc=info:ofi/enc:UTF-8&ctx_tim=2025-01-01T10%3A11%3A38IST&url_ver=Z39.88-2004&url_ctx_fmt=infofi/fmt:kev:mtx:ctx&rfr_id=info:sid/primo.exlibrisgroup.com:primo3-Article-europeana_1GC&rft_val_fmt=info:ofi/fmt:kev:mtx:book&rft.genre=unknown&rft.date=1969-01-01&rft_id=info:doi/&rft_dat=%3Ceuropeana_1GC%3E153_S_ARS_photo_ARSF000824%3C/europeana_1GC%3E%3Curl%3E%3C/url%3E&disable_directlink=true&sfx.directlink=off&sfx.report_link=0&rft_id=info:oai/&rft_id=info:pmid/&rfr_iscdi=true