Barns perspektiv på svensk vardagsrasism

Tidigare forskning har visat att barn återkommande utsätts för rasism i den svenska skolan, en samhällsinstitution med målet att motverka alla former av diskriminering. Den här artikeln undersöker varför skolelever fortsätter att utsättas för rasism trots den svenska skolans antirasistiska ambitioner. Problemet angrips genom att analysera svensk vardagsrasism med hjälp av barns perspektiv. Artikeln bygger på åtta fokusgruppsintervjuer med mellanstadieelever och en grupp medforskande elvaåringar som bidragit till intervjuguiden och den empiriska analysen. Studieresultaten pekar på att vardagsrasismen förblir osynlig för vuxna, medan barn själva lyckas identifiera rasistiska mikroaggressioner i skolans vardag. Studien visar också att barn har antirasistiska intentioner men saknar nödvändigt stöd och skydd från vuxenvärlden för att kunna agera. Slutsatsen är att den svenska skolan behöver uppmärksamma vardagsrasismens subtila verkningar och att barns perspektiv kan bidra till en sådan lärandeprocess.