NYKILS KYRKA

Torn - Västtorn, Sakristia - Öster, Kor - Öster, Kor - Fullbrett, Kor - Rakt Sadeltak - Valmat, Sadeltak - Med valmad spets Kompletterad vid inventeringen 2004: KYRKOBYGGNADEN Den äldsta kända kyrkan i Nykil uppfördes sannolikt på 1200-talet. Den var av sten och valvslogs i början av 1500-talet. Det är inte helt klarlagt om kyrkan ursprungligen var försedd med ett torn eller när det med säkerhet nybyggdes. Klockorna var placerade i en fristående klockstapel på kyrkogården. I mitten av 1700-talet ansågs den vara i för dåligt skick och revs, och det beslöts att klockorna skulle flyttas in i tornet. I olika källor finns det olika uppgifter om tornets ålder. Antingen så ombyggdes det medeltida tornet eller så nybyggdes det år 1763. Östgötabyggmästaren Petter Andersson Frimodig var ansvarig för arbetet. Spiran fick det för honom typiskt särpräglade utseendet med en uppbyggnad av trä i flera våningar. Under 1700-talet försågs kyrkan med en rad om- och tillbyggnader för att bereda mer plats för den växande befolkningen, men den var vid slutet av århundradet fortfarande alldeles för liten. Stiftsbyggmästaren Casper Seurling fick 1783 i uppdrag att uppföra en ny kyrka invid det befintliga tornet. Den nya kyrkobyggnaden invigdes 1786. Det är oklart om delar av det medeltida långhuset ingår i den nya kyrkans västra murar. Kyrkan fick en för sin tid typisk utformning med ett rektangulärt kyrkorum med rakslutet kor av långhusets bredd samt en bakomliggande tresidig sakristia i öster. Exteriören präglas av de rådande byggnadsidealen i en tidig gustaviansk stil med ljusa slätputsade fasader, stora symmetriskt placerade fönsteröppningar och ett brant sadeltak, som är valmat i öster. Fönster och portar har försetts med dekorativa omfattningar. Huvudingången är placerad på tornets västsida och en ingång finns även centralt på långhusets södra sida. Tornavslutningen härrör från en ombyggnad år 1800 då byggmästare Casper Seurling kortade av Petter Frimodigs spira från 1763. Samtliga takfall var ursprungligen täckta med spån. Spånen på långhustaket ersattes av tegel vid en större renovering som utfördes mellan åren 1900 och 1901. Vid en färgundersökning på 1980-talet framkom att putsen tidigare varit ockragul. Även interiören fick ett för tiden typiskt utseende med ett ljust och luftigt kyrkorum täckt av ett stickbågigt trätunnvalv. Valvet avslutas nertill mot väggen av en kraftigt profilerad list. Koret domineras av en gustaviansk altaruppställning med rokokoinslag från 1786,