ÖSTRA SKRUKEBY KYRKA

Kor - Rakt, Sakristia - Norr, Vapenhus - Söder, Vapenhus - Väster, Kor - Öster, Kor - Fullbrett, Gravkor - Söder Sadeltak, Sadeltak Historiken kompletterad vid inventeringen 2005: KYRKOBYGGNADEN I slutet av 1800-talet påträffades en lockhäll till en s k eskilstunakista inmurad över kyrkans sydportal. Dessa tidiga kristna gravmonument består i sin mest utvecklade form av fem hällar - sidohällar, gavelhällar samt en lockhäll. De har framför allt förekommit i den västra delen av Östergötland, som faktiskt har den största koncentrationen i landet. Gravmonumenten med vikingatida ornamentik har satts i samband med kungs- och stormansgårdar. Sannolikt har de tidigmedeltida kungarna och deras närmaste män uppfört egna kyrkor och kyrkogårdar i anslutning till sina gods och gårdar. Dessa första kyrkor uppfördes av trä. Den påträffade lockhällen indikerar därigenom att den nuvarande stenkyrkan kan ha föregåtts av en träkyrka. Den nuvarande kyrkan uppfördes av kalksten i mitten av 1100-talet, men dess medeltida utformning är inte helt klarlagd. Sannolikt bestod den äldsta kyrkobyggnaden av ett rektangulärt långhus med ett smalare kor med absid samt torn i väster. Tornet, som revs 1868, hade likheter med tornet på Kaga kyrka. Det var slankt med avtrappat murliv och en hög och smal spira. Det var troligen uppfört samtida med kyrkobyggnaden. Från långhusvinden kan man se en igenmurad rundbågig öppning som funnits mellan tornet och långhuset. Det kan eventuellt vara utgången till en läktare, en s k empor, för kyrkans byggherre. Långhusets sydportal kvarstår från den första byggnadsperioden. Portalen har en rikt skulpterad omfattning med två kolonnetter med ornerade kapitäl som bär upp en tympanon, d v s det överliggande halvrunda fältet. Själva tympanonfältet är rutmönstrat. Även den medeltida järnsmidesornerade dörren finns bevarad. Den har daterats till 1150 genom dendrokronologiskt prov, d v s årsringsdatering. Långhuset utvidgades mot norr med ett sidoskepp sannolikt redan under äldre medeltid. Vid en omfattande renovering 1926 utförde landsantikvarie Bengt Cnattingius i Linköping en undersökning av grunden. Det framkom bl a grunder efter två pelare i gränsen mellan det äldre långhuset och det norra sidoskeppet. Cnattingius jämförde utbyggnaden med ett liknande sidoskepp som tillkom vid Heda kyrka redan under slutet av 1100-talet eller 1200-talets början. Sidoskeppet i Heda kyrka försågs med tvärställda tunnvalv, vilka i utformningen ansluter till cisterciensisk arkit